Idag 25 november är det internationella dagen för avskaffandet av mäns våld mot kvinnor

Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem och en folkhälsofråga. Det medför stort mänskligt lidande. Det bryter mot svensk lag och är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Varje år dör många kvinnor till följd av våld från personer i deras närhet som vill kontrollera dem.

Uppsala kommuns handlingsplan; mot våld i nära relationer, hedersrelaterat förtryck eller andra kvinnofridskränkningar, är ett förverkligande av kommunfullmäktiges framtagna program för kvinnofrid. Samordning, metodutveckling, kunskapshöjning, våldsförebyggande, stöd och behandling av både utsatta och våldsutövare samt uppföljningar behöver stärkas. Vi rödgröna satsar i budgeten även på en samordning av arbetet och en kunskapshöjning inom kommunen.

Just nu gör vi en kartläggning av förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck i Uppsala. Inom vissa delar av vänstern finns en rädsla för att arbetet mot hedersförtrycket legitimerar rasism. För mig som vänsterpartist är det dock viktigare att flickor, och även pojkar, som förtrycks, kontrolleras och utsätts för våld i hederns namn får rätt stöd än att diskutera rätt och fel i själva begreppet. Ingen ska förtryckas och kontrolleras. Därför ökar vi insatserna i Uppsala kommun.

Motverkande av mäns våld mot kvinnor är ett arbete för mänskliga rättigheter och människors självständighet. Varje människa har rätt att bestämma över sitt eget liv. Min övertygelse är att Uppsala kommun ska ha en ledande och samordnande roll i samhällets gemensamma ansträngningar och att föreningslivets existerande arbete och sakkunskap är något kommunen ska ta till vara. Vi vill göra särskilda satsningar på föreningar som i sitt arbete gör skillnad och på så sätt stödja en långsiktig verksamhet. Samtidigt måste det finnas kompetens i kommunen.

Synliggörandet av strukturer som möjliggör sexuella trakasserier, objektifiering och förminskande av kvinnor är nödvändigt. #Metoo-kampanjen har satt det på dagordningen. Enskilda kvinnoröster, som tidigare osynliggjorts, har enats i en och samma röst. En kollektiv röst så stark att den inte längre kan osynliggöras.

Det finns ingen universallösning för en långsiktig och stadigvarande förändring. En kombination av åtgärder krävs. Det behövs tydlig och handlingskraftig feministisk politik för social, ekonomisk och rättslig jämlikhet. För att åstadkomma jämlikhet krävs ett utjämnande av maktbalansen mellan män som grupp och kvinnor som grupp. För att göra det måste även normerna i samhället ändras.

Maktrelationer mellan män som grupp och kvinnor som grupp är en könsmaktsordning där kvinnor underordnas. Mäns våld mot kvinnor är en konsekvens av det. Våld är inte orsaken, det är ojämlikheten mellan könen som är det. En fokusförflyttning av ansvaret till män som grupp är nödvändig. Här har den pågående #metoo-kampanjen synliggjort problematiken som omgärdar det när många (män) bedyrar sin oskuld utan att se ansvaret för reproducerandet av förtryckande strukturer och ojämlika normer och värderingar som finns. Ett förminskande av det egna ansvaret är del av problemet.

#Metoo har också visat att sexuellt våld och våldtäkter inom förhållanden troligen är vanligare än man tidigare har trott. Det räcker inte att Uppsala kommun har skyddade boenden och ett väl utvecklat stöd till den som söker socialtjänstens hjälp. Vi måste utöka arbetet för att förebygga och förhindra våldet. Unga måste prata mer om sexuellt våld, vi måste prata mer i skolor och i fritidsverksamheter. Att det fortfarande finns skolledare som ursäktar pojkars beteende är inte acceptabelt. Skolan måste bli fri från sexuella trakasserier och sexuellt våld. En nolltolerans är absolut nödvändig.

Det är när vi alla gemensamt tar ansvar, stöttar varandra och aldrig accepterar en kränkning som vi kommer ändra samhället mot mer jämlikhet. Det tjänar vi alla på, kvinnor som män.

Ingen ska utsättas för våld, mäns våld mot kvinnor måste upphöra!

 

Ilona Szatmári Waldau, kommunalråd, Vänsterpartiet i UNT Debatt den 25 november 2017